its just a toe

I torsdags packade vi vara ryggsackar som vi fatt gratis pa Carre foure och begav oss till paradis on Koh Samet. Med lite nyborjartur lyckades vi fa en taxi for 1500baht, det vill saga 300kr. Vi maste tillagga att Erik var med pa resan. Koh Samet var battre an forvantat, en liten o med sand vit som sno. Det lustiga med on var att man gjorde allt pa stranden, solade, at, dansade, fick massage och lekte med alla gulliga hundvalpar. Ellens forsta kvall med hundvalparna var allt annat an gullig. Pa vag hem efter Reggae baren kom de sma liven springandes fram till Ellen som gav ifran sig ett gallskrik. Hundvalparna stamde in och snart hade vi vackt hela byn. Bellas overlevnads instinkt tog over och hon sprang livradd upp till bungalowen. I bakgrunden kunde hon hora Ellens skik : Om du lamnar mig nu kommer jag aldrig att forlata dig!

Pa stranden fick vi forutom hundvalparna nagra lite mannskilga vanner:
Steve (en av stammisarna pa on) var bog. Valdigt mycket bog. Tillsammans med sin hund Taro gick han fram och tillbaka pa stranden i sina tighta speedos, standigt pa jakt efter nya ragg. Steve hade en svaghet for thailandska smapojkar och hade redan halva ons pojkar i bagaget. I fredags brot Steve en ta. Morgonen efter gjorde erik en undersokning och erbjod sig att hjalpa till. Steve vill inte ga med bandage i fem dagar sa han tackade nej, trots allt "its just a toe". Dock hans favorit ta. Tillsammans med Steve och Taro festade vi pa Silver sand bar.

Julia var pa Koh Samet med sin familj. Hon var 9ar och fran Linkoping. I brist pa jamnariga lekkamrater gick hon pa andrahandsvalet, det vill saga oss. Det var under den varsta bakisdagen (da Bella tidigare hade lagat under en palm och sagt att hon ville vara 18 igen) som Julia riktade in sig pa oss. Hon larde oss sju olika sprak och gav Bella en massage. I bland slog hon oss med en pinne. Trevlig tjej!

Cp-puppy var Bellas favorit pa on. Han var den sist fodda i syskonskaran och hade fatt nagon form av forlossningsskada som gjorde att han inte kunde ga utan istallet vinglande runt som en annan alkis.

Efter sol kommer regn. Med en tar i ogat lamnade vi paradiset igar formiddag. Nar vi kom fram till fastlandet var planen att resa vidare till on Koh Chang. Det ar har vara motgangar borjar. Vi kopte en bussbiljett till on och blev tillvisade vilken buss vi skulle ta. Efter x antal timmar pa bussen borjar Ellen ana odad. Vagarna och skyltarna kandes allt mer bekanta och snart stod det klart for oss att vi satt pa en buss mot Bangkok. Sju timmar senare steg vi av bussen och borjade krava en ny biljett till on. Detta var valdigt latt, lite for latt. Imorse efter en hysterisk taxifard i Bangkoks morgon trafik som slutade med att Bella fick springa barfota pa Koh San road var vi aterigen pa Bangkoks tourist center. Nar vi visade biljetten som vi fatt kvallen innan tog ragatan som jobbade pa stallet och forklarade att det inte skulle bli nagon gratis resa. Hon hade minsann fatt hora att vi velat aka till Bangkok. Femton minuter senare efter att bella talat med en rabbiat kvinna i telefon fick vi snopet kopa oss varsin biljett och aterigen satta oss pa bussen. Efter nagra timmar tappade bussen ett hjul och vi var tvugna att byta buss.

Nu ar vi i alla fall framme. Varat forsta stopp pa on visade sig vara en hippie by, som inte riktigt lockade oss. Hippie later najsare av vad det i sjalva verket ar. Nu bor vi pa en off season resort dar vi ar bland dem fa enda gasterna. Vi kanner oss inte sa manade att gora flera knop i kvall, imorgon ska vi dock utforska on och se om den ar vard att stanna langre pa.

vi lamnade Melbourne med stil

Vi maste aterigen ba om ursakt for att vi inte har varit de basta av bloggarna. Den smaskigaste nyheten ar att vi flytt det kalla Australien.

Varan sista dag pa jobbet avslutades med att Gerry tog oss ut pa en thailandsk restaurang dar vi at kopiosa mangder. Bill (liten tjock grek som ser ut som Danny Devito, var hogsta chefs anstallda som egentligen inte ar i soppbranschen men vill att folk ska tro det) hade ocksa planer pa att fira av oss. Han och hans van Leo ville bjuda oss pa drinkar. Ett erbjudande vi tackade nej till, vi ville hellre titta pa Bridget Jones.

I mandags landade vi i Bangkok och motte Ellens farbror Erik. Resan dit var lang och inte alls rolig. Pa sondagen flog vi upp till Sydney dar vi var tvugna att tillbringa en natt. Vi hade hoppats pa ett mysigt motel nara flygplatsen dar vi kunde ha spa-kvall. Riktigt sa blev det inte, istallet hamnade vi pa ett kristet hostel for hemlosa och utsatta. I Sverige skulle det kallats harberge. Gubben som styrde over stallet var allas pappa och hamtade och skjutsade oss till flygplatsen nastan gratis. Han hade inte sa manga rum lediga utan var tvungen att plasera oss tillsammans med en valdigt gammal man och tva killar som sag ut att ha ett kriminellt forflutet. Gubben sa at oss att stalla sangarna sa att vi hade uppsyn over rummet, vi fick inte heller byta om i rummet bland killarna. Lite radda och med saxen under madrassen lyckades vi fa nagra fa timmars somn innan det var dags for planet igen.

Nu bor vi battre pa Rompo Mansion med Erik. Trots att vi bara har varit har i en dag gjorde vi mer an vad manga andra skulle gjort pa en vecka. Vi har akt bat pa floden, strosat runt pa backpackertata Khao san road (hur det nu stavas) och atit, atit, atit. Vi trivs med andra ord.

Planen var fran borjan att vi skulle aka ner till KL och Mysan men efter lite om och men samt en vaderprognos har vi nu bestamt oss for att stanna i Bangkok omradet. Erik ska visa oss nagra riktiga guldkorn.

Nu ska vi bli battre pa att blogga!