ny tid, ny stil

Vi har hittat hem. Melbourne ar battre an forvantat! Men resan hit var lang och de sista dagarna i Cairns var outhardliga. Lat oss ga tillbaka nagra veckor i tiden:

Sist ni horde fran oss hade vi precis kommit till Cairns, vart mal pa ostkusten. Efter att ha tillbringat nagra dygn pa ett hostel ute i bushen flyttade vi in till killarnas hostel inne i stan. Det var betydligt billgare men det hade sin forklaring. Skabbigare hostel och inneboende for man leta efter. Pa hostelet fanns: ett nerknarkakat lesbiskt par (som dessutom hade cancer), en mexican som tiggde mat och dryck och en tysk vars livs historia ar nagot av de mest sorgliga vi hort (for att gora en lang historia kort- tysken foralskar sig i en tjej som flyttar till Australien, han foljer efter henne och far en otrevlig overaskning da hon har flyttat in med en ny man. Tysken flyttar in med dem men blir snart utkastad av den nya pojkvannen. Han bestammer sig for att dranka sina sorger och nar han gor det ligger han nerbaddad med huvudet under kudden i killarnas rum. Sist Johan pratade med honom hade han aven tappat sina solbrillor varda 600dollar (3600kr). Sad!)

Med Skovdekillarna hyrde vi en bil tva dagar och gjorde harliga utflykter i Cairns naromrade. Vi badade i vattenfall och fastnade i en as stomma vatten. Skovdekillarna och Bella alskade att simma mot strommen men med Ellens mat matta var detta en lek pa liv och dod. Vi sag ocksa Australiens nastfarligaste orm i en buske nara var picknick plats.

En annan utflykt vi gjorde i Cairns visade sig inte vara lika lyckad. Tillsammans med Johan och var rumskamrat Liv (fran Sthlm) akte vi pa en snorkelutflykt till Barriavrevet (eller som Bellas pappa valjer att uttrycka det "barren"). Utflykten skulle ocksa innehalla en introkurs i dykning. Nagot som Ellen naturligtvis valde bort. Bella var daremot forvantansfull och pirrig i magen. Men som vi lart oss under resans gang: gladjen ar aldrig langvarig. En meter ner i vattnet borjade Bella kanna tryck i oronen, hon forsokte tryckutjamna utan resultat och instruktoren tvingade upp Bella pa baten. Han forklarade att pa en meters djup ska man inte ens kanna ett tryck, det var inte meningen att Bella skulle dyka. Ellen gjorde ett tarftligt snorkling forsok men vande efter tre minuter och skrek "Haj? haj?". Vi bjods i alla fall pa en god banankaka.

Resten av dagarna hangde vi vid lagoonen med Johan, Liv och nagra brudar fran Mariestad.

Ni forstar inte hur ivriga va varit over att fa komma hit till Melbourne. Forvantningarna var hoga och hittills har staden levt till dem alla. Vi maste aven tala om att vi inte langre ar tva i vart gang. Johan den III hakde pa oss och tillsammans med honom bor vi nu i en lagenhet i South Yarra soder om Melbourne.Var lagenhet ligger i en nyrenoverad sekelskifts villa med hogt i tak och stora fonster. Huvudgatan har heter Chapel st och ar fylld av mysiga cafer och coola secondhand/design butiker. Trots att vi bara varit har i fyra dagar kanner vi oss redan som hemma. Och vi har fatt manga knop gjorda.

I torsdags firade vi Ansac eve pa en av stadens indieklubbar, Pogo! Det var vi och tjugotusen 18ariga indiepoppare. Bella var lyrisk! Dar dansade vi pa alla tre vaningar och Johan raggade pa garerobskvinnan men fick inget gensvar. Nar det var dags att tanka pa refrangen stotte vi pa problem. Eftersom det var rod dag var all lokaltrafik avstangd och koerna till taxibilarna langa. Vantan blev lang men som tur va hade vi nara till saval Mcdonalds, Hungry Jacks och KFC. Ikvall ar det dags igen...for dans alltsa.

100% bredbar frukt

DET AR BADA SOTSAKERNA SOM SKRIVER I DENNA BLOGG, FOR ER SOM MISSAT DETTA!

pa havets vagade vagade vag sa skummet yrde

Nu ska ni fa hora hur det gick till nar sotsakerna var pa de stora haven.
Efter en harlig frukost pa McDonalds med Skovdekillarna var det aterigen dags for var uppdragsbok att gora entre. Efter mycket om och men tilldelades alla varsit uppdrag. Alexander skulle under hela dagen anvanda gamla svenska ord som tex kerub (angel). Johns uppdrag var att stalka en person under en timme. Johan skulle ha pa sig Ellens limegrona trosor hela dagen(dem har vi nu slangt), Ellen skulle skrika "pang" varje gang hon sag en klocka. Bellas uppdrag var hemligt.

Under det obligatoriska infomotet innan resan sag vi tva bekanta ansikten bland myllret. Irlandarfanskapen. De hade redan borjat ladda med fyra bag-in-box och ett stort antal olburkar. Vi fasade. Efter att guiden gatt igenom vad som komma skall undrade hon om nagon hade nagra fragor. Alexander rackte upp handen och fragade om vi skulle fa se nagra keruber. Tystnad uppstod och undrande blickar utbyttes. Guiden sag ut som ett fragetecken. En tjej bakom oss trodde hon var smart och sa: Jag tror han menar kanguru. Guiden sag lattad ut och forklarade med ett hanflin att det inte finns nagra kangurur pa on. Alexander blev utskrattad.

Sa bar vi oss av. Vi satte oss tillratta pa den stora segelbaten och njot av de stora haven. Vad vi dock inte hade markt var att vi satt oss precis brevid det sprangda hogtalarsystemet som pumpade ut dalig eurodisco pa hogsta volym. Efter angra timmar till sjoss anlande vid med tinitusljud i oronen till South Molle Island Resort med tillhorande spa, tennis och golfbana. Nordbor som vi ar blev vi overlyckliga nar vi horde ryktet om en sauna. Vi skyndade att byta om och sprang ivriga ivag mad varsin olkanna i handen. Gladjen var dock inte langvarig- ryktet var falskt. Vi fick istallet sla oss ner i bubbelpoolen med vara olkannor. Har fick Ellen tillfalle att briljera med sitt uppdrag. Nar en norsk bekant fran Fraser och dividerade med en amerikan om hur mycket klockan var skrek Ellen "pang" nar hon sag armbandsuret. Stamningen i poolen blev nagot obekvam da de bada trodde att hon var lite mentalt stord.

Efter badet vantade maten. Det var ett segt stycke kott. Nar Johan tvingade ivag Ellen pa en promenad sag Bella sin chans. Bellas uppdrag var att salja nagot som tillhorde en van. Hon hade tidigare under kvallen smugglat nar Ellens flip-flop i vaskan. Med sitt bredaste saljarleende tog hon rundan i baren och forsokte salja de inte langre gula skorna. Inte anade hon att det skulle vara sa svart. Det hogsta budet var pa 3 dollar (18kr). Alexander tyckte inte att det var ett godtagbart bud och ratt som det var dok Ellen och Johan upp. John var fyllt upptagen med att stalka en person under middagen, sa han missade hela karusellen. Matta i magen och trotta pa dalig musik kande vi att det aterigen var dags for ett dopp i poolen. Nu hade morkret sankt sig och Johans (Ellens) limegrona trosor lyste starkare an manskenet.

Nasta dag satte vi oss aterigen pa baten, vid samma hogtalarsystem och luffade runt bland oarna. Vara irlandska vanner var i sitt esse nar det var dags att ta den lilla gummibaten till Whiteheaven beach stallde sig en vinglande Phil upp och sa foljande "I'm a big fish" varpa han slangde sig ut i det blaa. Hans van fotade ivrigt.

Nar morkret aterigen trangde sig pa var det dags for dagens gemensama uppdrag - att vara uppe hela natten. Ellen forsvann snabbt ur tavling, tatt foljd av Johan. Bella, John och Alexander samt hans norska ragg satt ute pa piren och chit-chatade. Bella kom att forsta att hon levt i en livslogn. Joel, tarzan heter inte traharald pa norska och inte heller skogspekka pa finska! Killarna skrattade sa att de grat, norskan sa att hon skulle beratta om det for alla sina norska vanner. Bella skamdes och svor over sin far.

Foljande dag blev Phil arresterad for vandalism pa on. Nar han stod pa bryggan och vantade in baten kom polisen. For oss som kom pa baten vantade ocksa ett helvete da vagorna var stora som hus. Ellen lag och solade pa dack nar baten borjade guppa. Snabbt som attan la hon sig pa mage och holl krampaktigt i allt som gick att halla i. Ellen fruktade att hon skulle fara upp seglet. Tillbaka pa fastland unnade vi oss alla en glass.

Nu ar vi och killarna i Cairns, dock pa olika hostel an sa lange. Efter att ha tillbringat femton timmar i var dubbelsang sa gav vi oss idag ut pa shoppingtur. Tack gode gud att vi snart borjar jobba.

Det var allt for denna gang. Kramelikramskumbanan!

vi var i paradiset med varldens varsta sallskap

Aterigen har mycket hant sen sist. Vi har blivit lite daliga pa att blogga. Efter att ha lamnat Noosa och dess bravader bakom oss begav vi oss till Hervey Bay. Vi bodde pa Koala hostel och efter att ha atit oss mata pa mexicans all-you-can-eat-buffe traffade vi nagra bekanta- skovdepojkarna( kort fakta: dessa killar traffade vi i Noosa da de var kompisar med Jessica, tillsammans med dem och en country diggande kanadensare hade vi en trevlig kvall pa Dolphins). Hur som helst blev det ett kart aterseende och eftersom John var i behov av en klippning sa tog vi fram saxen. Reaktionerna pa Ellens masterskap var manga. Skovdeborna tyckte att det var det fulaste de nagonsin sett, en man som kom ut fran toaletten hoppade bakat nar han sag Johns frilla medan David Hasselhoff look-a-like var positiv och gjorde liknande med en ung David Bowie. Han var ocksa den anda som forstod att nord mode ar pa tapeten just nu.



Anldeningen till att vi stannade i Hervey Bay var varan tripp till Fraser Island, varldens storsta sand o. Vi blev indelade i grupper och som vanligt hade vi otur. Det borjade egentligen nar killarna i gruppen kom tillbaks med tio boxar vin, tva flak ol och nagra flaskor rom. Vi har tidigare under resan blivit varnade for det irlandska folket och dess alkoholvanor. Men inte trodde vi att det var sa har illa. Fran att vi stigit av farjan slappte de aldrig alkoholen med varken blicken eller handen. De hade det med sig overallt: i sjon, i taltet, pa toaletten och i bilen. Mellan varje klunk tog de sig ett bloss, detta aven i var strand van som snabbt kom att forvandlas till en knarkarkvart. Naval, bortsett fran dessa dragg var var resa fantastisk. Vadret var underbart och landskapet var ett helt annat an vad vi ar vana vid. Att kora pa kilometer langa sandstrander var en himmelsk upplevelse.




Efter Fraser mellanlandade vi nagra dagar i smastaden 1770 dar vi aterigen stote ihop med Skovdegrabbarna. John den har gangen med annu mindre har pa huvudet. Vi bestamde oss for att gora Whitsunday seglingen med vara nyfunna vanner. Sa imorgon bar det av. Mer om detta i ett senare inlagg.
Nya bilder finns aven pa tidigare inlagg. Ha det gott!