its just a toe

I torsdags packade vi vara ryggsackar som vi fatt gratis pa Carre foure och begav oss till paradis on Koh Samet. Med lite nyborjartur lyckades vi fa en taxi for 1500baht, det vill saga 300kr. Vi maste tillagga att Erik var med pa resan. Koh Samet var battre an forvantat, en liten o med sand vit som sno. Det lustiga med on var att man gjorde allt pa stranden, solade, at, dansade, fick massage och lekte med alla gulliga hundvalpar. Ellens forsta kvall med hundvalparna var allt annat an gullig. Pa vag hem efter Reggae baren kom de sma liven springandes fram till Ellen som gav ifran sig ett gallskrik. Hundvalparna stamde in och snart hade vi vackt hela byn. Bellas overlevnads instinkt tog over och hon sprang livradd upp till bungalowen. I bakgrunden kunde hon hora Ellens skik : Om du lamnar mig nu kommer jag aldrig att forlata dig!

Pa stranden fick vi forutom hundvalparna nagra lite mannskilga vanner:
Steve (en av stammisarna pa on) var bog. Valdigt mycket bog. Tillsammans med sin hund Taro gick han fram och tillbaka pa stranden i sina tighta speedos, standigt pa jakt efter nya ragg. Steve hade en svaghet for thailandska smapojkar och hade redan halva ons pojkar i bagaget. I fredags brot Steve en ta. Morgonen efter gjorde erik en undersokning och erbjod sig att hjalpa till. Steve vill inte ga med bandage i fem dagar sa han tackade nej, trots allt "its just a toe". Dock hans favorit ta. Tillsammans med Steve och Taro festade vi pa Silver sand bar.

Julia var pa Koh Samet med sin familj. Hon var 9ar och fran Linkoping. I brist pa jamnariga lekkamrater gick hon pa andrahandsvalet, det vill saga oss. Det var under den varsta bakisdagen (da Bella tidigare hade lagat under en palm och sagt att hon ville vara 18 igen) som Julia riktade in sig pa oss. Hon larde oss sju olika sprak och gav Bella en massage. I bland slog hon oss med en pinne. Trevlig tjej!

Cp-puppy var Bellas favorit pa on. Han var den sist fodda i syskonskaran och hade fatt nagon form av forlossningsskada som gjorde att han inte kunde ga utan istallet vinglande runt som en annan alkis.

Efter sol kommer regn. Med en tar i ogat lamnade vi paradiset igar formiddag. Nar vi kom fram till fastlandet var planen att resa vidare till on Koh Chang. Det ar har vara motgangar borjar. Vi kopte en bussbiljett till on och blev tillvisade vilken buss vi skulle ta. Efter x antal timmar pa bussen borjar Ellen ana odad. Vagarna och skyltarna kandes allt mer bekanta och snart stod det klart for oss att vi satt pa en buss mot Bangkok. Sju timmar senare steg vi av bussen och borjade krava en ny biljett till on. Detta var valdigt latt, lite for latt. Imorse efter en hysterisk taxifard i Bangkoks morgon trafik som slutade med att Bella fick springa barfota pa Koh San road var vi aterigen pa Bangkoks tourist center. Nar vi visade biljetten som vi fatt kvallen innan tog ragatan som jobbade pa stallet och forklarade att det inte skulle bli nagon gratis resa. Hon hade minsann fatt hora att vi velat aka till Bangkok. Femton minuter senare efter att bella talat med en rabbiat kvinna i telefon fick vi snopet kopa oss varsin biljett och aterigen satta oss pa bussen. Efter nagra timmar tappade bussen ett hjul och vi var tvugna att byta buss.

Nu ar vi i alla fall framme. Varat forsta stopp pa on visade sig vara en hippie by, som inte riktigt lockade oss. Hippie later najsare av vad det i sjalva verket ar. Nu bor vi pa en off season resort dar vi ar bland dem fa enda gasterna. Vi kanner oss inte sa manade att gora flera knop i kvall, imorgon ska vi dock utforska on och se om den ar vard att stanna langre pa.

vi lamnade Melbourne med stil

Vi maste aterigen ba om ursakt for att vi inte har varit de basta av bloggarna. Den smaskigaste nyheten ar att vi flytt det kalla Australien.

Varan sista dag pa jobbet avslutades med att Gerry tog oss ut pa en thailandsk restaurang dar vi at kopiosa mangder. Bill (liten tjock grek som ser ut som Danny Devito, var hogsta chefs anstallda som egentligen inte ar i soppbranschen men vill att folk ska tro det) hade ocksa planer pa att fira av oss. Han och hans van Leo ville bjuda oss pa drinkar. Ett erbjudande vi tackade nej till, vi ville hellre titta pa Bridget Jones.

I mandags landade vi i Bangkok och motte Ellens farbror Erik. Resan dit var lang och inte alls rolig. Pa sondagen flog vi upp till Sydney dar vi var tvugna att tillbringa en natt. Vi hade hoppats pa ett mysigt motel nara flygplatsen dar vi kunde ha spa-kvall. Riktigt sa blev det inte, istallet hamnade vi pa ett kristet hostel for hemlosa och utsatta. I Sverige skulle det kallats harberge. Gubben som styrde over stallet var allas pappa och hamtade och skjutsade oss till flygplatsen nastan gratis. Han hade inte sa manga rum lediga utan var tvungen att plasera oss tillsammans med en valdigt gammal man och tva killar som sag ut att ha ett kriminellt forflutet. Gubben sa at oss att stalla sangarna sa att vi hade uppsyn over rummet, vi fick inte heller byta om i rummet bland killarna. Lite radda och med saxen under madrassen lyckades vi fa nagra fa timmars somn innan det var dags for planet igen.

Nu bor vi battre pa Rompo Mansion med Erik. Trots att vi bara har varit har i en dag gjorde vi mer an vad manga andra skulle gjort pa en vecka. Vi har akt bat pa floden, strosat runt pa backpackertata Khao san road (hur det nu stavas) och atit, atit, atit. Vi trivs med andra ord.

Planen var fran borjan att vi skulle aka ner till KL och Mysan men efter lite om och men samt en vaderprognos har vi nu bestamt oss for att stanna i Bangkok omradet. Erik ska visa oss nagra riktiga guldkorn.

Nu ska vi bli battre pa att blogga!

en rapport fran Melbourne

Livet i Melbourne rullar och det gor vi ocksa snart, alltsa rullar. Vi har verkligen gjort oss sjalva fortjanta av varat nick-name "sotsakerna". Det var sa lange sen vi hade en dag utan sweets att vi inte ens kommer ihag nar det var, troligtsvis dagen fore pask. Gerry har en fetisch for knubbiga kvinnor och goder oss darfor dagligen. Snart maste vi nog satta ner foten.

Nu har vi varit har i en manad och rutinerna borjar ta sin form. Mandagarna agnar vi framfor tv och "Desperate housewifes". Pa tisdagar ar det film kvall pa grann puben Lucky Coq med Emma och Ida som vi traffade i svenska kyrkan. Onsdagarna spelar vi oftast lite uno med ovriga housemates. Torsagar=Ikea och utgang om ork finns. Pa helgen ar vi lediga och for det mesta runt i Melbournes stadsdelar och kollar laget. Helgen avslutas med "Flight of the conchords" som Bella tycker ar sa bra.

Vi forstar att ni ar nyfikna pa manniskorna som vi hanger med nufortiden.Far vi presentera huset:
Paddy och Siobhan (Shevan) - Troligtvis Irlands gulligaste par och vara favoriter i huset. Paddy kan saga tvaord pa svenska: Ja och smorgasbord och dem anvander han flitigt. Siobhan ar utbildad nagelterapeft och i lordags gjorde hon manikyr pa oss. Nar hon intemalar naglar tossar hon runt i en stor bla pyjamas med moln pa.

Stewie(uttalas likadant som bebisen i "Family guy") och hans bror Wiz - Dessa tva hobit liknande figurer kommer fran Jersey (som vi inte riktigt vet vart det ligger). De ar husets partyprissar och roliga i lagom doser!

Jamie och Jordan - Tva broder (?) fran Kanada. Jamie ar Bellas nya spelkompis, han forbattrar hennes skills i saval schack som suduko. Jordan ar erkand som husets nallare nummer 1, det man lamnar lagger Jordan tassarna pa. Till och med om det ar pa tallriken framfor dig.

Sharon och hennes van - Tva Irlandska tjejer som precis flyttat in.

Nasta vecka ar det antligen dags for "Sex and the city", som vi har langtat efter att bli carried away. Samtliga tjejer i huset ska forhoppningsvis ga pa premieren. Ikvall laddar vi med Oprahs sex and the city special.

See ya!

de tva vannerna och Gerry

Vi vet att ni har fatt vanta lange.

Ovana att jobba igen har vi nu fatt erfara eftermiddags trottheten. Soppbranschen tar kol pa oss. Ni far dock inte tro att vi misstrivs pa jobbet. Tillsammans med Gerry gar dagarna fort, pa sondags ska han ta oss ut pa restaurang. Gerry har upptackt alkoholens magiska verkan och effekt under arbetstid, nagot som bade gladjer och skrammer oss. Idag hade samtliga restauranger pa food courten det rejalt stressigt, alla utom Black olives pizza och pasta (fast utan pizza och pasta). Vi oppnar alltid sist och stanger alltid forst. Det ar oftast en tom yta pa golvet framfor var restaurang. Detta ar absolut inget som stor oss, snarare tvartom.

Igar var vi i vanlig ordning pa Ikea. Det var med stor besvikelse vi upptackte att var nyfunna van inte jobbade. Dessutom fick Bella nagot i ogat (som vanligt!) under maltiden, sa hon kunde inte riktigt njuta av kottbullarna och den goda delicatobollen. Pa vagen hem hann vi ata upp alla salta sillar som vi hade kopt efter middagen. Battre lycka nasta torsdag. Idag fick vi nys om den svenska kyrkan har i Melbourne. Dar ska det tydligen finnas dubbelt sa mycket svenskt godis som pa Ikea samt hembakade kanelbullar. Gud vad vi langtar!

Det ar med oerhort stor sorg vi kan beratta att skovdeganget har akt hem. Dem har lamnat ett stort hal i vara hjartan samt pasta, gamal keso, sweet chili sas, knackebrod, nudlar och shampoo (Ylva). Johan, du har dessutom glomt din grona Pelle svanslos (losbajs) gympapase i rummet. Det en annan lamnat far en annan ta.

Innan de akte hann vi med Great oceanroad. Dar vi tittade pa de elva apostlarna och lyssnade till reslutatet av Johns storda dygnsrytm.

Igar gjorde vi gatans barrunda med mission att hitta nya vanner. Vi hann med hela tre barer innan trottheten slog till. Kvallen slutade (utan vanner) pa Borsch Vodka & Tears bar. Dar fann vi oss sjalva vid bardisken med varsin vodka i handen sjungandes "Somewhere over the rainbow". Bellas vodka smakade jul.

Imorgon ar det helgdag.

soppbranschen

Foljande dialog utspelade sig nyss utanfor varat hus:
Ellen- How are you?
Var grekiska granngumma- I’m greek
Lost in translation!


For snart en vecka sen var truppen samlad igen. Skovdekillarnas tid utan varandra varade I hela tva veckor. Nu har John, Alex och deras kompis Ylva flyttat in i vart hus. Tillsammans med dem har vi shoppat, shoppat och shoppat. Samt varit pa en utstallning i tv-spelets anda.Vi har aven festat till det lite granna. I fredags var det emo tema. Killarna var alla morktkladda och svarta under ogonen. Bella behovde inte gora sa mycket at sin outfit. Efter att vi forat I huset gav vi oss av. Alla forutom Ellen som efter att ha sagt foljande “sa har full har jag inte varit sen Byron Bay” dackade pa sitt rum. Efter att vi alla haft en slang av baksmalla kande vi pa lordags kvallen att det var dags igen. Denna gang hade vi aven sallskap med fyra tjejer fran Stockholm. Alla dansade glatt nar Dj spelade The knife och The strokes pa bestallning av Bella.

Veckans saftigaste nyhet ar att vi bada har fatt ta del av Melbournes soppbransch. Numera jobbar vi pa “Black olives pizza och pasta”, fast de har varken pizza eller pasta bara soppa. Tillsammans med Jerry serverar vi daligt smaksatt soppa 11-15 I Melbournes businessomrade. De tar skont att kanna att man inte bara gor av med pengar utan faktiskt tjanar lite.

Vi kan ocksa meddela att Ellen haft en dagstur till Canberra (I business). Nar hon efter tio timmars bussresa natt huvudstaden tog hon fram kartan och borjade traska mot den svenska ambassaden. Efter nagra kilometer borjade hon kanna sig lite vilse och fragade nagra man om vagen. De skrattade nastan at henne och sa att det nog var sakrast att ta bussen. Nar Ellen tillslut nadde ambassaden fick hon sitt efterlangtade pass. Passkortet visade dock inte hennes basta sidor, det tyckte inte heller kvinnan pa ambassaden som trostade henne med att kortet I alla fall skulle vara svartvitt pa passet. Nard et var dags for Ellen att ta bussen darifran upptackte hon att det inte fanns nagra javla busshallsplatser. Efter mycket fram och tillbaka kom hon trots allt fram till ett shoppingcenter, dar gick hon direkt till toaletten. Till sin stora fasa upptackte Ellen att hon inte far fram nagot toalettpapper. En hjalpsam staderska utanfor toaletten forklarade for Ellen hur hon skulle gora for att fa fram pappret. Pa bussen hem till Melbourne la sig Ellen tillratta langst bak I bussen med sin nyinkopta ogonbindel, drygt atta timmar senare vaknade hon av att en tjej forvanat fragade varfor inte Ellen redan gatt av. Bussen var pa vag till garaget. Busschaufforen slappte av Ellen en bit ifran tagstationen. Nar hon kom hem till huset ville skovdekillarna ha en beskrivning av dagen, Ellen muttrade att hon inte var sa mycket manniska langre och gick och la sig.

Nu ska vi ta en fika pa gatan, vi far tva kakor att doppa i choklad for priset av en. Det ni!

ny tid, ny stil

Vi har hittat hem. Melbourne ar battre an forvantat! Men resan hit var lang och de sista dagarna i Cairns var outhardliga. Lat oss ga tillbaka nagra veckor i tiden:

Sist ni horde fran oss hade vi precis kommit till Cairns, vart mal pa ostkusten. Efter att ha tillbringat nagra dygn pa ett hostel ute i bushen flyttade vi in till killarnas hostel inne i stan. Det var betydligt billgare men det hade sin forklaring. Skabbigare hostel och inneboende for man leta efter. Pa hostelet fanns: ett nerknarkakat lesbiskt par (som dessutom hade cancer), en mexican som tiggde mat och dryck och en tysk vars livs historia ar nagot av de mest sorgliga vi hort (for att gora en lang historia kort- tysken foralskar sig i en tjej som flyttar till Australien, han foljer efter henne och far en otrevlig overaskning da hon har flyttat in med en ny man. Tysken flyttar in med dem men blir snart utkastad av den nya pojkvannen. Han bestammer sig for att dranka sina sorger och nar han gor det ligger han nerbaddad med huvudet under kudden i killarnas rum. Sist Johan pratade med honom hade han aven tappat sina solbrillor varda 600dollar (3600kr). Sad!)

Med Skovdekillarna hyrde vi en bil tva dagar och gjorde harliga utflykter i Cairns naromrade. Vi badade i vattenfall och fastnade i en as stomma vatten. Skovdekillarna och Bella alskade att simma mot strommen men med Ellens mat matta var detta en lek pa liv och dod. Vi sag ocksa Australiens nastfarligaste orm i en buske nara var picknick plats.

En annan utflykt vi gjorde i Cairns visade sig inte vara lika lyckad. Tillsammans med Johan och var rumskamrat Liv (fran Sthlm) akte vi pa en snorkelutflykt till Barriavrevet (eller som Bellas pappa valjer att uttrycka det "barren"). Utflykten skulle ocksa innehalla en introkurs i dykning. Nagot som Ellen naturligtvis valde bort. Bella var daremot forvantansfull och pirrig i magen. Men som vi lart oss under resans gang: gladjen ar aldrig langvarig. En meter ner i vattnet borjade Bella kanna tryck i oronen, hon forsokte tryckutjamna utan resultat och instruktoren tvingade upp Bella pa baten. Han forklarade att pa en meters djup ska man inte ens kanna ett tryck, det var inte meningen att Bella skulle dyka. Ellen gjorde ett tarftligt snorkling forsok men vande efter tre minuter och skrek "Haj? haj?". Vi bjods i alla fall pa en god banankaka.

Resten av dagarna hangde vi vid lagoonen med Johan, Liv och nagra brudar fran Mariestad.

Ni forstar inte hur ivriga va varit over att fa komma hit till Melbourne. Forvantningarna var hoga och hittills har staden levt till dem alla. Vi maste aven tala om att vi inte langre ar tva i vart gang. Johan den III hakde pa oss och tillsammans med honom bor vi nu i en lagenhet i South Yarra soder om Melbourne.Var lagenhet ligger i en nyrenoverad sekelskifts villa med hogt i tak och stora fonster. Huvudgatan har heter Chapel st och ar fylld av mysiga cafer och coola secondhand/design butiker. Trots att vi bara varit har i fyra dagar kanner vi oss redan som hemma. Och vi har fatt manga knop gjorda.

I torsdags firade vi Ansac eve pa en av stadens indieklubbar, Pogo! Det var vi och tjugotusen 18ariga indiepoppare. Bella var lyrisk! Dar dansade vi pa alla tre vaningar och Johan raggade pa garerobskvinnan men fick inget gensvar. Nar det var dags att tanka pa refrangen stotte vi pa problem. Eftersom det var rod dag var all lokaltrafik avstangd och koerna till taxibilarna langa. Vantan blev lang men som tur va hade vi nara till saval Mcdonalds, Hungry Jacks och KFC. Ikvall ar det dags igen...for dans alltsa.

100% bredbar frukt

DET AR BADA SOTSAKERNA SOM SKRIVER I DENNA BLOGG, FOR ER SOM MISSAT DETTA!

pa havets vagade vagade vag sa skummet yrde

Nu ska ni fa hora hur det gick till nar sotsakerna var pa de stora haven.
Efter en harlig frukost pa McDonalds med Skovdekillarna var det aterigen dags for var uppdragsbok att gora entre. Efter mycket om och men tilldelades alla varsit uppdrag. Alexander skulle under hela dagen anvanda gamla svenska ord som tex kerub (angel). Johns uppdrag var att stalka en person under en timme. Johan skulle ha pa sig Ellens limegrona trosor hela dagen(dem har vi nu slangt), Ellen skulle skrika "pang" varje gang hon sag en klocka. Bellas uppdrag var hemligt.

Under det obligatoriska infomotet innan resan sag vi tva bekanta ansikten bland myllret. Irlandarfanskapen. De hade redan borjat ladda med fyra bag-in-box och ett stort antal olburkar. Vi fasade. Efter att guiden gatt igenom vad som komma skall undrade hon om nagon hade nagra fragor. Alexander rackte upp handen och fragade om vi skulle fa se nagra keruber. Tystnad uppstod och undrande blickar utbyttes. Guiden sag ut som ett fragetecken. En tjej bakom oss trodde hon var smart och sa: Jag tror han menar kanguru. Guiden sag lattad ut och forklarade med ett hanflin att det inte finns nagra kangurur pa on. Alexander blev utskrattad.

Sa bar vi oss av. Vi satte oss tillratta pa den stora segelbaten och njot av de stora haven. Vad vi dock inte hade markt var att vi satt oss precis brevid det sprangda hogtalarsystemet som pumpade ut dalig eurodisco pa hogsta volym. Efter angra timmar till sjoss anlande vid med tinitusljud i oronen till South Molle Island Resort med tillhorande spa, tennis och golfbana. Nordbor som vi ar blev vi overlyckliga nar vi horde ryktet om en sauna. Vi skyndade att byta om och sprang ivriga ivag mad varsin olkanna i handen. Gladjen var dock inte langvarig- ryktet var falskt. Vi fick istallet sla oss ner i bubbelpoolen med vara olkannor. Har fick Ellen tillfalle att briljera med sitt uppdrag. Nar en norsk bekant fran Fraser och dividerade med en amerikan om hur mycket klockan var skrek Ellen "pang" nar hon sag armbandsuret. Stamningen i poolen blev nagot obekvam da de bada trodde att hon var lite mentalt stord.

Efter badet vantade maten. Det var ett segt stycke kott. Nar Johan tvingade ivag Ellen pa en promenad sag Bella sin chans. Bellas uppdrag var att salja nagot som tillhorde en van. Hon hade tidigare under kvallen smugglat nar Ellens flip-flop i vaskan. Med sitt bredaste saljarleende tog hon rundan i baren och forsokte salja de inte langre gula skorna. Inte anade hon att det skulle vara sa svart. Det hogsta budet var pa 3 dollar (18kr). Alexander tyckte inte att det var ett godtagbart bud och ratt som det var dok Ellen och Johan upp. John var fyllt upptagen med att stalka en person under middagen, sa han missade hela karusellen. Matta i magen och trotta pa dalig musik kande vi att det aterigen var dags for ett dopp i poolen. Nu hade morkret sankt sig och Johans (Ellens) limegrona trosor lyste starkare an manskenet.

Nasta dag satte vi oss aterigen pa baten, vid samma hogtalarsystem och luffade runt bland oarna. Vara irlandska vanner var i sitt esse nar det var dags att ta den lilla gummibaten till Whiteheaven beach stallde sig en vinglande Phil upp och sa foljande "I'm a big fish" varpa han slangde sig ut i det blaa. Hans van fotade ivrigt.

Nar morkret aterigen trangde sig pa var det dags for dagens gemensama uppdrag - att vara uppe hela natten. Ellen forsvann snabbt ur tavling, tatt foljd av Johan. Bella, John och Alexander samt hans norska ragg satt ute pa piren och chit-chatade. Bella kom att forsta att hon levt i en livslogn. Joel, tarzan heter inte traharald pa norska och inte heller skogspekka pa finska! Killarna skrattade sa att de grat, norskan sa att hon skulle beratta om det for alla sina norska vanner. Bella skamdes och svor over sin far.

Foljande dag blev Phil arresterad for vandalism pa on. Nar han stod pa bryggan och vantade in baten kom polisen. For oss som kom pa baten vantade ocksa ett helvete da vagorna var stora som hus. Ellen lag och solade pa dack nar baten borjade guppa. Snabbt som attan la hon sig pa mage och holl krampaktigt i allt som gick att halla i. Ellen fruktade att hon skulle fara upp seglet. Tillbaka pa fastland unnade vi oss alla en glass.

Nu ar vi och killarna i Cairns, dock pa olika hostel an sa lange. Efter att ha tillbringat femton timmar i var dubbelsang sa gav vi oss idag ut pa shoppingtur. Tack gode gud att vi snart borjar jobba.

Det var allt for denna gang. Kramelikramskumbanan!

vi var i paradiset med varldens varsta sallskap

Aterigen har mycket hant sen sist. Vi har blivit lite daliga pa att blogga. Efter att ha lamnat Noosa och dess bravader bakom oss begav vi oss till Hervey Bay. Vi bodde pa Koala hostel och efter att ha atit oss mata pa mexicans all-you-can-eat-buffe traffade vi nagra bekanta- skovdepojkarna( kort fakta: dessa killar traffade vi i Noosa da de var kompisar med Jessica, tillsammans med dem och en country diggande kanadensare hade vi en trevlig kvall pa Dolphins). Hur som helst blev det ett kart aterseende och eftersom John var i behov av en klippning sa tog vi fram saxen. Reaktionerna pa Ellens masterskap var manga. Skovdeborna tyckte att det var det fulaste de nagonsin sett, en man som kom ut fran toaletten hoppade bakat nar han sag Johns frilla medan David Hasselhoff look-a-like var positiv och gjorde liknande med en ung David Bowie. Han var ocksa den anda som forstod att nord mode ar pa tapeten just nu.



Anldeningen till att vi stannade i Hervey Bay var varan tripp till Fraser Island, varldens storsta sand o. Vi blev indelade i grupper och som vanligt hade vi otur. Det borjade egentligen nar killarna i gruppen kom tillbaks med tio boxar vin, tva flak ol och nagra flaskor rom. Vi har tidigare under resan blivit varnade for det irlandska folket och dess alkoholvanor. Men inte trodde vi att det var sa har illa. Fran att vi stigit av farjan slappte de aldrig alkoholen med varken blicken eller handen. De hade det med sig overallt: i sjon, i taltet, pa toaletten och i bilen. Mellan varje klunk tog de sig ett bloss, detta aven i var strand van som snabbt kom att forvandlas till en knarkarkvart. Naval, bortsett fran dessa dragg var var resa fantastisk. Vadret var underbart och landskapet var ett helt annat an vad vi ar vana vid. Att kora pa kilometer langa sandstrander var en himmelsk upplevelse.




Efter Fraser mellanlandade vi nagra dagar i smastaden 1770 dar vi aterigen stote ihop med Skovdegrabbarna. John den har gangen med annu mindre har pa huvudet. Vi bestamde oss for att gora Whitsunday seglingen med vara nyfunna vanner. Sa imorgon bar det av. Mer om detta i ett senare inlagg.
Nya bilder finns aven pa tidigare inlagg. Ha det gott!

"dad,there's a bug on your butt!"

A long time ago firade vi pask i Cotton Tree. Pa grund av fullbokning i Noosa var vi tvungna att stanna i denna familjara smastad. Vi bodde i en fargglad villa med en stor terass och havsutsikt. Hostelet bjod ocksa pa Nelson, varldens tjockaste golden retriever som Bella snabbt fattade tycke for. Lat oss beratta om var vilda pask:

Paskafton forsta (och sista) timmar tillbringades pa stranden. Efter var dagliga dos av beachlife var det dags att gomma agg. Finkladda och uppspelta sprang vi runt i den stora villan pa jakt efter gomstallen. I koket fann Bella det ultimata gomstallet- trodde hon. Pa en kokshylla bakom ett havregrynspaket skulle hon gomma Ellens easter bunny. Hon kom dock aldrig sa langt. Nar Bella lyfte havregrynspaketet borjade det plotsligt rora pa sig. Ur paketet flog varldens storsta ratta ut genom fonstret. Genast stannade hostelets alla gaster upp och lyssnade till Bellas gallskrik som aldrig tycktes ta slut.

Nagra timmar (och ett antal glas vin) senare hamnade vi pa stranden med fransmannen Vincent , tva autraliensiska broder samt Lina och Emelie fran guess what? Pa vagen dit samlade vi kottar och larde vara internationella vanner att uttala det svenska ordet "kotte". Ellen ville lara dem mer om Sveriges ord och kultur. Med gladje och iver berattade hon om hur det gar till pa ett svenskt cancerparty. Reaktionerna var svarslagna och vara vanner tycktes plotsligt finna oss enormt obehagliga.

Naval. Nu ar vi antligen i Noosa och vi har redan hunnit med mer an an vad vi gjorde de fyra forsta veckorna. I tisdags gjorde vi det man ska gora i Australien: vi surfade! Detta var dock med blandade kanslor. Bella gjorde segerpose pa bradan och skrek " Det har ar det basta jag gjort i hela mitt liv!" Ellen kande sig hotade av de stora vagorna och surfade pa det torra. Vi har fortfarande traningsverk. Igar var vi extremt turistiga och tog svangen forbi Steve Irwin Zoo,the home of the crocodilehunter. Dar fanns de flesta farliga djuren som man kan hitta i det har landet. Vi klappade aven de mindre farliga djuren, kanguru, koala och var nya favorit - vombat. Dagens skrackupplevelse(vi har ju faktiskt en varje dag) skedde denna gang pa kids zoo. En griskulting blev sa till sig att han hoppade over sitt stangsel och sprang skrikande runt Ellen som skrek annu hogre. Var tid pa kids zoo kan sammanfattas med ett enda ord: kaos.

Dagens citat:

En enormt stor man star bojd over sin kamera for att fota de farliga krokodilerna nar hans dotter (eller son?) plotsligt skriker: "dad, there's a bug on your butt!". Mannen och sotsakerna vander sig om i panik och granskar den stora insikten som slagit sig till ro pa mannens rumpa. Fortsattning foljer...

Igar kvall lag vi och Jessica (aka Michelle) lortiga och utslagna pa hostelets bekvama soffgrupp. For vara vanner inne i rummet nalkades det utgang och vi drogs snabbt med. Efter nagra svangar pa dansgolvet var det dags for varat crew att aka hem. Da vara hostel ligger lite off ar vi i behov av taxi och tillslut fann vi en taxichauffor som var villig att ta oss alla. Denna resa kunde slutat som en huvudrubrik i den lokala dagstidningen "Noosa taximassacution". Taxichaufforen som var i sina dryga 60, berattade att han ocksa varit inne pa klubben och sedan snabbt bytt om till sin jobbskjorta. Han korde oss langt ut i ingenstans och for ett tag trodde vi att vi aldrig skulle komma hem. "Taxichaufforen" hade fattat tycke for Jessica eftersom han tyckte att hon paminde om hans fru. Med sin kvinnliga charm lyckades dock Jessica tilslut fa honom att vanda bilen och kora oss tillbaka. Innan vi nadde hostelet stannade han for att kopa nagra korvar som han insisterade pa att ata med oss pa varat hostel.

Idag berattde hostelagaren att handelsen ar polisanmald och en bild av honom kommer sattas upp i staden for att varna andra backpackers. Var taxihistoria har redan blivit en klassisk skrackis i backpackerkretsarna.

Vi har antligen bokat var Fraser Island safari som vi ska gora pa mandag. Efter det vantar jobb i form av fruktplockning i Bundaberg.

Vi lagger upp fler bilder sa fort vi far chansen

det luktar illa

I sondags anlande vi till Brisbane och Aussie Way Hostel. Vi har tillbringat storre delen av dygnens timmar i hostelets roda slitna skinsoffa tillsammans med Ove och Ludde fran Sodertalje. Lat oss forklara varfor:
Aussie Way Hostel har fler tv kanaler an vad du nagonsin trodde ett hostel kan ha.
Foljande filmer har vi sett:
Jakten pa lycka
Wallander (engelsk textad)
Scream 2
Hostel
Domino

Plus:
Family Guy
Scrubs
Simpsons
Malcom in the Middle

I mandags forsokte vi hitta Svenska konsulaten - utan reslutat. Snopna gick vi tillbaka till var roda soffa dar vi tillbringande 10 timmar i strack. Nu har vi dock hittat konsulaten och Ellen har kopt sitt livs dyraste ID - forhoppningsvis...

Trots att Brisbane ar Australiens tredje storsta stad har vi inte funnit sa mycket att gora. Igar hade vi iallafall trevligt pa Andy Warhols utstallning. Imorgon aker vi till Noosa och halsar pa var van Kirsty.

Till alla mammor:
Vi ater mer an vi borde, det ar ganska billigt att ata ute sa vi kor 50/50.
Vi tvattade i Byron Bay och nu borjar det bli dags igen.
Somnen ar det inget fel pa aven om den ibland rubbas illalukande roomies.
Vi har varit lite daliga pa att dricka (vatten) men det ska vi bli battre pa.

Hej hopp!

vi glomde Ben

En person som vi har glomt att beratta om ar Ben, fransmannen som bodde i Space room. Det finns egentligen inte sa mycket att saga men han ar anda vard att namnas.

Foljande dialog utspelade sig i Space room den 8 Mars:

Vi- Hi Ben! (i kor)

Ben- Hi, what are you doing with that cucumber? (fransk accent)

Ellen- I am going to eat it

Ben- Are you sure about that? (fortfarande med fransk accent)

Ben och Ellen hade aven haft en mycket mystiskt dialog natten innan, da Ellen plotsligt horde ett frammande ljud som skulle kunnat vara en bedbug. I morkret i Space room:

Ellen- Ben?

Tystnad.

Efter denna handelse dopte vi bedbugen i Bellas skap till Ben, och vi meddelade aven detta for Ben (den riktiga).

Resan har aven bjudit pa en rad klassiska citat, har ar det senaste:

"You dropped something, your personality" sagt av en man vi passerade pa en mork grand i Surfers.

Igar var vi ute med Lena och hennes vanner. Eftersom Lena ar en stadgad Surfers bo med koll kande vi oss lite som kusinen fran landet nar vi kom in pa "the bedroom". Bella vagrade svanga sina lurviga som de andra flickorna pa dansgolvet och valde darfor att ge sig pa nagot nytt, att dansa som killarna. Detta skapade med detsamma stor uppstandelse. Bella battlade med samtliga man och blev fotad av en asiatisk tjej med valdigt lang klanning.

Vi har bytt hostel, numera bor vi pa Surf n sun. Dar delar vi rum med en svensk kille fran Upplands vasby, han tycker att det mesta ar kul, jatte kul. Men sist vi sag honom kande han inte igen oss och sa darfor bara "hi".

det blaser

Det var med lite oro och tvekan vi satte oss pa bussen till Surfers Paradise. Bara namnet gor ju att man undrar vad det ar for stalle. Vi bor pa ett hostel som ligger precis vid motorvagen och nar vi ligger i vara sangar, som maste vara valdigt gamla for man ramlar in i mitten och kanner fjadrarna ga in i revbenen, kanns det nastan som att man ska bli pakord. I rummet bor aven tva tyska tjejer som bara kan beskrivas med ett ord: tont.

Har i Surfers blaser det inte lite, vi har aldrig varit med om liknande.Numera har vi standigt sand i ogonen, oronen och nasan. Det ar val kanske fel att klaga?

Lordagen blev varan sista utekvall i Byron bay. Det var sagopartyaa pa Arts Factory och galnare kan det nog inte bli. Vi borjade kvallen med vin och coca cola light vanilla tillsammans med tva hollandska tjejer som hade provat special brownies och en svensk kille, aven han fran Goteborg. Det var trevligt, Ellen var dock som vanligt inte pa nagot vidare party humor. Nagra timmar senare hade Bella verkligen kommit in i det ny crewet medan Ellen dansade till "I like big butts" tillsammans med Kirsty och ett tjugotal fulla, hoga britter. Sen bar det av till stranden och en stor brasa. Bella hade "the time of her life" medan Ellen gick hem och somnade till the sound of flakt. Sotsakerna ar inte alltid pa samma humor.

Det var vi inte heller pa sondagen, da Ellen vaknade upp pigg och glad over att fa aka pa en utflykt, medan Bella var lite sma sliten. Vi skulle pa Local knownledge tour med Anthony, en hel skon snubbe som levde i Byron bay och som berattade om nar han var ung och rokte pa tillsammans med Jack Johnson. Det var vi, Kirsty och ett gang svenska kvinnnor som jobbade pa Volvo. Turen visade sig dock bli lite av en mardrom for oss bade eftersom Bella hade haft "the time of her life" dagen innan och Ellen hade en enorm aksjuka. Det otroligt vackra landskapet gjorde oss mer och mer illamaende. Troligtvis nagot vi kommer komma ihag med ett leende pa lapparna.

Surfers Paradise ar nog inte riktigt vad vi skulle kalla paradiset med vi vantar pa Klaras kompis Lena och imorgon ska vi forhoppningsvis ga pa soul klubb!

vildmarksliv

Vi befinner oss fortfarande i Byron Bay. For ett mycket litet tag sen skedde nagot mycket omtumlande, lat oss beratta:

Vi tillbringade morgonen i tva av hostelets hangmattor. Vad som skulle kunna blivit en chillad bok-stund forvandlades fort till en skrackupplevelse. Klockan 10.14 am hor Bella nagra trippande steg, hon vander hoger i sin hangmattsposition och far syn pa den storsta odla hon nagonsin sett i verkliga livet. Efter ivrigt hoppande, skuttande och springande i hangmattan kom hon till sist ur mattan och kunde pusta ut. Faran var dock inte over. Efter bara nagra sekunder kom odla nummer tva fram ur buskagen - denna big mama odla var dubbelt sa stor. Detat blev saklart for mycket och an en gang fick vi klart for oss att det har med vildmarksliv inte ar nagot for oss.

Nytt kapitel. I ovrigt har det inte hant sa mycket sen sist ni horde av oss. Vi har haft nagra langa skona dagar pa stranden och sett bade solen ga ner och upp. Dagarna pa playan har aven gett oss tid att tanka over var resrutt och vi har valt att lagga om den lite. Var nya plan ar att kora ostkusten relativt snabbt for att darefter bege oss mot Melbourne dar vi soka jobb. Efter Melbourne vantar forhoppningsvis Nya Zeeland och Thailand. Vad sags?

Vara vanner fran Byron. Frv: Lou, Kirsty och Laura.

"shit vad sandigt"

Oj vad mycket vi har varit med om sen sist vi skrev.

Turtle-ass

Forra onsdagen var vi ute i Newtown med vara vanner fran BillaBong Gardens. Det blev en kvall att minnas. Vi spelade biljard och drack en minst sagt spannande drink som inneholl det mesta. Kvallens hojdpunkt var dock Annika Lantz dubbelgangare fran Kanada (vi vet inte vad hon heter eftersom hon under kvallen gick under namnet Annika). Vi har nu mailat Annika (den riktiga) och sagt att hon kan sluta leta efter sin look-a-like.

I lordags var vi tvugna att lamna Sydney da alla hostel var fullbokade pa grund av den stora gayfestivalen Mardy Gras. Vi tog vart pick och pack till Byron Bay. Under de sista timmarna i Sydney fick vi anda en dos av den homostammning som radde i storstaden.

Trans-ass

Vi fortsatter. Har i Byron Bay rader det en annan stamning - fake bohem. Vi bor pa ett hostel ute i vildmarken fast det tar bara sju minuter att traska in till centrum. I Byron Bay har vi haft skona dagar pa stranden och en vild utekvall. Lat oss beratta:
Det borjade med rosevin och snick-snack med rumskamraterna i Space room. Eftersom Bella tagit med uppdragsboken (som forandrar ditt liv) fick samtliga i rummet varsit uppdrag for kvallen att utfora. Uppdragsvinnaren blev utan tvekan Ellen som gick in for det till hundra procent. I Buddha bar fragade Ellen om hon kunde betala sina drinkar genom att diska, ett erbjudande de inte tackade nej till. Ellen tillbringade resten av kvallen med ovrig personal i koket. Detta resulterade i att Ellen nu fatt sitt forsta jobberbjudande. Bella daremot drog vidare med crewet till klubben cocomangas dar hon med sin underbara australiensiska accent (Bella har en tendens att lagga till den efter en viss promillehalt) blev tagen for en tvattakta Byron Byare.

Idag borjade vi med ett besok pa den lokala polisstationen dar konstapel Mcdonald (utan minsta sinne for humor) tog emot var missingreport. Det ar inte bara Bella som forlorar saker (Joel du kan pusta ut, Lonley planet och tjugo dollar ar tillbaka). Ellen far numera klara sig utan svenskt pass. Om det inte ocksa kommer tillbaka.

Nu ska vi tvatta alla trosor eftersom de luktar mogel.

Horreni guys kommentera inlaggen or we cuit (eller hur fan det stavas).

we're leaving this place!

Efter langa regninga dagar lamnar vi ikvall 10:00 PM Sydney for att forhoppningsvis fa uppleva lite mera av solen. Det har hant otroligt mycket sen ni horde fran oss senast. Men det far vi beratta om en annan gang!

newtown

Kara vanner - vi har hittat hem! Varat nya hostel och kvarter passar oss mycket battre an det forra. Hostellet ligger i newtown dar Sydney har sitt univeristet, det ar alltsa mycket studenter har. Pa huvudgatan kingstreet finns manga funky affarer med sjukt snygga klader, billigt kaffe och fina bocker.

Igar regnade vad man skulle kunna saga hundar och katter. Det regnade sa mycket att varat lilla skjul pa innergarden hade en vatten-niva hogre en vattern (eller vanern). Hostelagaren torkade motvilligt upp vattnet och fragade vart vi hade var bat. Han berattade ocksa for oss att han inte sett sa mycket regn pa over fem ar - vi har verkligen prickat in ratt sommar!

Men vi har tur - detta skjul ar ett singelroom, numera skedar sotsakerna. Natten innan var vi aterigen tvugna att ga skilda vagar. Ellens sedvanliga otur forfoljde henne och hon vaknade to the sound of sex fran sangen under. Under samma natt hade Bella hade annat for sig. Hon drog av sig sina extensions och forsokte bli av med den roda fargen, detta utan reslutat. Haret ar inte det enda bella har forlorat. Lonley planet och 20 dollar ar nagot vi i framtiden kommer vara tvugna att klara oss utan. Crap.

Gardagen tillbringades i Sydneys botaniska tradgard med en osympatisk israel. Tradgarden var trevlig och vi larde oss det engelska ordet for nackrosor - lilyroses. Vad bettraffar israelen fick vi den relevanta informationen om att han ocksa varit i Ellens "sound of sex" situtaion - det var dock han som stod for ljuden. Med avsmak sa vi hej da.

bitterfitta

Efter en timmes letande efter en av de ackligaste pubarna i Sydney sa fick vi antligen varan mat- Nachos! Nu sitter vi i en mataffar/bankomat/internetcafe och surfar pa internet vagorna. Vi tror att vi antligen har hittat ett hostel som passar oss, dit ska vi forhoppningsvis imorgon.

Som vi berattade igar har vi spenderat dagen i the Blue Mountains, med andra svenskar. Samtliga njot av vattenfallen och de av eucalyptus blommans oljas anga fargade bla bergen (vilken meningsbyggnad, stjarna i kanten). Var guide, he was the man! Det talade vi aven om for honom. Han hade allt en guide ska ha: safarihatt, tomteskagg, nagra extra kilon, och en uppriktig asikt om de mesta. Under utflykten sag vi aven det vi at i fredags, kangaru. Mycket sota (inte goda).

Fran och med idag har vi bytt hostel rum, eller de vill saga Ellen har bytt rum. Hon bor numera i det rum vi tidigare brukade kalla for knarkarkvarten.

Vi bifogar bilder senare. Allt fran sotsakerna for denna gang!

PS. Foraldrar och Jemil, vi jobbar pa telefonkorten. Svarare an vi trodde.

svettigt,svettigt,svettigt

Vi har bara 7 minuter att skriva det har inlagget.sa de blir nog inte sa kul att lasa! men vi ar iaf framme i sydney! igar levde vi beachlife pa bondibeach sa idag ar vi fett med branda .vi ser ut som hej kom och hjalp mig. vi tanker pa er mycket. och har kommit fram till att manga backpackers verkar kommit hit for att de inte vill vaxa upp.mycket sorgligt!
massa karlek till er alla och tusen pussar och kramar!
ps. jemil,jag ringer dig sa fort jag kan!

4:43 PM

Nu ar vi tillbaka, denna gangen pa ett internetcafe. Vi kanske ska borja med flygresan. Den var oandlig och vad man skulle kunna kalla en pars. Till en borjan sag de ut att bli en lugn fard ner, det var vi och en kille som pluggar grafisk design i Sydney - men sen kom de, de redan packade, flygradda killarna fran falun. Under tio timmar drack de groggar konstant, loste korsord med Bella och berattade om deras BMI klubbplaner. Efter fyra timmars fard sa kom vi in i ett kriskt lage da luftgropparna tog over. Som vi alla vet ar var van Bella vansinigt flygradd -hon var inte ensam. Efter att Bella fatt en lugnande tablett fran en av grabbarna dackade samtliga.

Val i Sydney blev vi mottagna av Markus. Bluff anda in i benmargen! Markus gor allt for att vara en engelsktalande, blonderad surfardude men han ar egentligen en javla bonde, aven han fran Falun. Markus ar precis som de andra som jobbar pa varat hostel, valdigt energisk, hogljudd och full. Lat oss beratta om vara roomies:
Amber("like the colour")- ar liten, ettrig och pratar 24 timmar om dygnet(nar hon inte ligger naken med sin nyfunna van Sam)
Sam- bor egentligen inte varat rum men hanger anda dar hela javla tiden
Mannen som alltid luktar pannkaka- ja!

Gardagen har ni redan last lite om. Efter bondi beach drog vi pa grillparty pa taket. Dar at vi for forsta gangen i vara liv kanguru, dansade och sjong med en urinvanare och stamde in i allsang med en brittisk trubadur. Efter maten och vinet drog vi och nagra nyfunna vanner vidare. Med random sportguy Sam fran Chicago, mcdonalds biffen Till fran Berlin och Hugh Grant look a like Patrik fran Goteborg, fick vi varan forsta utekvall i Sydney.

Idag har vi strosat runt i Glebe, var favorit del av Sydney hittills. Det pittoreska, subkulturella lilla omradet passade oss perfekt och var precis de vi letat efter. Det ar skont att ta lite avstand fran den australiensiska backpackerkulturen.

Imorgon ska vi till The blue mountains. En utflykt vi ser fram emot!

imorgon är dagen vi längtat efter

idag hade vi bye bye fika (som mysan skulle kallat det) med munkar som nicole hade köpt och som hade alla smaker du kan tänka dig! så nu tycker jag att vi borde vara redo för att sätta oss på planet. men det pirrar inte sådär som det borde göra. i alla fall inte i min mage! jag tror det kommer imorgon när man går runt kissnödig på arlanda och luktar alldeles för mycket parfym.

sötsakerna. nicole sa idag när vi kramades för sista gången på ett halvår att hon trodde jag och bella skulle komplementera varandra bra, vi blir hispiga för helt olika saker! och jag tror det ligger något i de. men de känns så bra att vi har varandra!

nästa gång det skrivs här hoppas jag att bella är med och att vi befinner oss i australien, eller iaf att vi mellanlandat tryggt i thailand!
sov sött!