ny tid, ny stil

Vi har hittat hem. Melbourne ar battre an forvantat! Men resan hit var lang och de sista dagarna i Cairns var outhardliga. Lat oss ga tillbaka nagra veckor i tiden:

Sist ni horde fran oss hade vi precis kommit till Cairns, vart mal pa ostkusten. Efter att ha tillbringat nagra dygn pa ett hostel ute i bushen flyttade vi in till killarnas hostel inne i stan. Det var betydligt billgare men det hade sin forklaring. Skabbigare hostel och inneboende for man leta efter. Pa hostelet fanns: ett nerknarkakat lesbiskt par (som dessutom hade cancer), en mexican som tiggde mat och dryck och en tysk vars livs historia ar nagot av de mest sorgliga vi hort (for att gora en lang historia kort- tysken foralskar sig i en tjej som flyttar till Australien, han foljer efter henne och far en otrevlig overaskning da hon har flyttat in med en ny man. Tysken flyttar in med dem men blir snart utkastad av den nya pojkvannen. Han bestammer sig for att dranka sina sorger och nar han gor det ligger han nerbaddad med huvudet under kudden i killarnas rum. Sist Johan pratade med honom hade han aven tappat sina solbrillor varda 600dollar (3600kr). Sad!)

Med Skovdekillarna hyrde vi en bil tva dagar och gjorde harliga utflykter i Cairns naromrade. Vi badade i vattenfall och fastnade i en as stomma vatten. Skovdekillarna och Bella alskade att simma mot strommen men med Ellens mat matta var detta en lek pa liv och dod. Vi sag ocksa Australiens nastfarligaste orm i en buske nara var picknick plats.

En annan utflykt vi gjorde i Cairns visade sig inte vara lika lyckad. Tillsammans med Johan och var rumskamrat Liv (fran Sthlm) akte vi pa en snorkelutflykt till Barriavrevet (eller som Bellas pappa valjer att uttrycka det "barren"). Utflykten skulle ocksa innehalla en introkurs i dykning. Nagot som Ellen naturligtvis valde bort. Bella var daremot forvantansfull och pirrig i magen. Men som vi lart oss under resans gang: gladjen ar aldrig langvarig. En meter ner i vattnet borjade Bella kanna tryck i oronen, hon forsokte tryckutjamna utan resultat och instruktoren tvingade upp Bella pa baten. Han forklarade att pa en meters djup ska man inte ens kanna ett tryck, det var inte meningen att Bella skulle dyka. Ellen gjorde ett tarftligt snorkling forsok men vande efter tre minuter och skrek "Haj? haj?". Vi bjods i alla fall pa en god banankaka.

Resten av dagarna hangde vi vid lagoonen med Johan, Liv och nagra brudar fran Mariestad.

Ni forstar inte hur ivriga va varit over att fa komma hit till Melbourne. Forvantningarna var hoga och hittills har staden levt till dem alla. Vi maste aven tala om att vi inte langre ar tva i vart gang. Johan den III hakde pa oss och tillsammans med honom bor vi nu i en lagenhet i South Yarra soder om Melbourne.Var lagenhet ligger i en nyrenoverad sekelskifts villa med hogt i tak och stora fonster. Huvudgatan har heter Chapel st och ar fylld av mysiga cafer och coola secondhand/design butiker. Trots att vi bara varit har i fyra dagar kanner vi oss redan som hemma. Och vi har fatt manga knop gjorda.

I torsdags firade vi Ansac eve pa en av stadens indieklubbar, Pogo! Det var vi och tjugotusen 18ariga indiepoppare. Bella var lyrisk! Dar dansade vi pa alla tre vaningar och Johan raggade pa garerobskvinnan men fick inget gensvar. Nar det var dags att tanka pa refrangen stotte vi pa problem. Eftersom det var rod dag var all lokaltrafik avstangd och koerna till taxibilarna langa. Vantan blev lang men som tur va hade vi nara till saval Mcdonalds, Hungry Jacks och KFC. Ikvall ar det dags igen...for dans alltsa.