soppbranschen

Foljande dialog utspelade sig nyss utanfor varat hus:
Ellen- How are you?
Var grekiska granngumma- I’m greek
Lost in translation!


For snart en vecka sen var truppen samlad igen. Skovdekillarnas tid utan varandra varade I hela tva veckor. Nu har John, Alex och deras kompis Ylva flyttat in i vart hus. Tillsammans med dem har vi shoppat, shoppat och shoppat. Samt varit pa en utstallning i tv-spelets anda.Vi har aven festat till det lite granna. I fredags var det emo tema. Killarna var alla morktkladda och svarta under ogonen. Bella behovde inte gora sa mycket at sin outfit. Efter att vi forat I huset gav vi oss av. Alla forutom Ellen som efter att ha sagt foljande “sa har full har jag inte varit sen Byron Bay” dackade pa sitt rum. Efter att vi alla haft en slang av baksmalla kande vi pa lordags kvallen att det var dags igen. Denna gang hade vi aven sallskap med fyra tjejer fran Stockholm. Alla dansade glatt nar Dj spelade The knife och The strokes pa bestallning av Bella.

Veckans saftigaste nyhet ar att vi bada har fatt ta del av Melbournes soppbransch. Numera jobbar vi pa “Black olives pizza och pasta”, fast de har varken pizza eller pasta bara soppa. Tillsammans med Jerry serverar vi daligt smaksatt soppa 11-15 I Melbournes businessomrade. De tar skont att kanna att man inte bara gor av med pengar utan faktiskt tjanar lite.

Vi kan ocksa meddela att Ellen haft en dagstur till Canberra (I business). Nar hon efter tio timmars bussresa natt huvudstaden tog hon fram kartan och borjade traska mot den svenska ambassaden. Efter nagra kilometer borjade hon kanna sig lite vilse och fragade nagra man om vagen. De skrattade nastan at henne och sa att det nog var sakrast att ta bussen. Nar Ellen tillslut nadde ambassaden fick hon sitt efterlangtade pass. Passkortet visade dock inte hennes basta sidor, det tyckte inte heller kvinnan pa ambassaden som trostade henne med att kortet I alla fall skulle vara svartvitt pa passet. Nard et var dags for Ellen att ta bussen darifran upptackte hon att det inte fanns nagra javla busshallsplatser. Efter mycket fram och tillbaka kom hon trots allt fram till ett shoppingcenter, dar gick hon direkt till toaletten. Till sin stora fasa upptackte Ellen att hon inte far fram nagot toalettpapper. En hjalpsam staderska utanfor toaletten forklarade for Ellen hur hon skulle gora for att fa fram pappret. Pa bussen hem till Melbourne la sig Ellen tillratta langst bak I bussen med sin nyinkopta ogonbindel, drygt atta timmar senare vaknade hon av att en tjej forvanat fragade varfor inte Ellen redan gatt av. Bussen var pa vag till garaget. Busschaufforen slappte av Ellen en bit ifran tagstationen. Nar hon kom hem till huset ville skovdekillarna ha en beskrivning av dagen, Ellen muttrade att hon inte var sa mycket manniska langre och gick och la sig.

Nu ska vi ta en fika pa gatan, vi far tva kakor att doppa i choklad for priset av en. Det ni!